Finns det belägg i forskningen för att stavgång kan förbättra hälsan, öka fettförbrukningen, syreupptagningsförmågan eller träningseffekten?
Den första studien om stavgång publicerades 1992 av Stoughton, Larkin och Karavan (citerad/refererad i Laukkanen, 2002). I studien deltog 86 kvinnor mellan 20-50 år. En grupp använde stavar och en grupp var utan stavar, de gick 30-45 minuter fyra gånger per vecka, med en intensitet av 70-85 procent av maximal aerob kapacitet.
Med aerob träning menas sådan träning som inte framkallar syrebrist och mjölksyra. Resultatet av studien visade att den maximala syreupptagningsförmågan (som i dagligt tal kan benämnas kondition) ökade med åtta procent i båda grupperna.
Porcari et al. (1997) redovisade i en studie att stavgång ökar intensiteten av arbetet i en given hastighet och ger därmed en ökad träningseffekt vid promenader. 32 försökspersoner, både kvinnor och män, deltog i åldern 19-32 år. Alla genomförde ett maximalt syreupptagningstest samt två submaximala gångtest på löpband. Gångtestet var ett med stavar och ett utan stavar på 20 minuter vardera i samma självbestämda takt.
Resultatet blev att gång med stavar, jämfört med gång utan stavar, gav i medeltal 23 procent högre syreupptag, 22 procent större kaloriförbrukning och 16 procent högre hjärtfrekvens. Skillnaden var likartad för både kvinnor och män.
Church, Earnest och Morss (2002) har undersökt hur stavgång utomhus på en 200 meters bana påverkar olika fysiologiska faktorer. 22 personer, 11 kvinnor och 11 män, gick 1600 meter med och utan stavar. Resultatet visade att stavgång gav cirka 20 procent högre syre- och kaloriförbrukning.
Mellan 2001 och 2002 genomförde Korpen Svenska Motionsidrottsförbundet och Coop Hälsa AB i samverkan med Bosön Elitidrottscentrum och S:t Görans sjukhus två vetenskapliga studier.
Dessa gick ut på att dels mäta den direkta fysiologiska effekten, alltså den omedelbara reaktionen i kroppen, jämfört med vanlig gång, och dels att undersöka träningseffekten vid stavgång under en längre tidsperiod. I bägge studierna gjordes de fysiologiska mätningarna i laboratoriemiljö och man använde sig av pulsmätare, mätning av syreupptagning, andningsmask, fingertoppsblodprov och upplevd ansträngningsnivå enligt Borgskalan. Träningstillfällena genomfördes utomhus.
Resultaten av de båda studierna visade att stavgång var mer belastande än gång utan stavar, både vid mätning utan lutning och i lätt lutning. Det intressanta är att den upplevda ansträngningsgraden var lägre med stavar än utan, detta samtidigt som syreupptagningen, andningsvolymen och pulsen ökade. Med andra ord högre träningseffekt men lägre grad av upplevd ansträngning!
Som medlem i Stavakademin får du kostnadsfritt titta på några filmavsnitt och du kan dessutom hämta färdiga veckoprogram för din stavträning. Den enda förutsättningen är att du lämnar din e-mailadress och vi använder den för att skicka ett nyhetsbrev från Vandringsshopen OBS! Du kan när som helst avanmäla nyhetsbrevet!
