"Att gå med stavar/walkingstavar, stavcross eller Nordic Walking ger högre syreupptagning, ökad förbränning, högre puls och högre energi- och kaloriförbrukning än vanlig gång. "

Och den akuta belastningen på kroppen är större. När du trycker på med stavarna engageras flera muskelgrupper i överkroppen, som armar, axlar och rygg och din förbränning ökar.

När du går en promenad på en timma på plan mark förbränner du en viss mängd kalorier. Om du nu går med stavar/walkingstavar på samma sträcka så ökar du din förbränning, detta är ett obestridligt faktum. Fler muskelgrupper aktiveras och hjälper till med förbrukningen. Dessutom så upplever du att graden av ansträngning är mycket lägre när du går stavgång eller Nordic Walking.

Studie från forskarna på Elitidrottscentrum på Bosön år 2001. Tretton medelålders otränade, friska kvinnor med måttlig övervikt, deltog i undersökningen. Ingen av dem hade tidigare gått med stavar. Resultatet i studien visade mycket riktigt att det är skillnad i förbränning, mellan Nordic Walking och gång utan stavar men inte så stor som vissa påståenden, och man kunde befästa fördelarna med stavgång. 

- Skillnaden är ändå tillräckligt stor för att det ska vara intressant med stavgång, säger Lennart Gullstrand vid Elitidrottscentrum på Bosön.

Studien visade bland annat att gång med stavar gav 16,5 procent högre syreupptagning, 8,8 procent högre puls och högre energi- kaloriförbrukning. Totalt sett var belastningen på kroppen större. 

- Men det betyder inte att det är lika stor skillnad i träningseffekt. Även om det akut sett är 16,5 procent högre syreupptag med stavar, så är det inte alls säkert att den som har tränat med stavar i fem eller sju veckor får en träningseffekt som är 16,5 procent högre.

Andra undersökningar som styrker nyttan med stavträning
1 en tidigare studie med liknande deltagare undersöktes de akuta effekterna av submaximal gång med och utan stavar på löpband (Gullstrand & Svedenhag, 2001). Man fann då att syreupptagning, puls och mjöklsyra i blod var signifikant högre med stavar än utan på slätt löp¬band (16,5 20,5 och 8,8 %). Vid 3 graders lutning var skillnaderna mindre, men fortfarande signifikant högre med stavar med 7,8 3,9 och 5,1 %.

Många motionärer är intresserade av om stavgång kostar mer energi jämfört med vanlig gång. I det fallet kan man säga att energiskillnaden är ungefär lika stor som skillnaden i syreupptagning. Orsaken till dessa akuta skillnader är sannolikt att man under stavgång använder fler muskelgrupper, dvs. i huvudsak överkroppens. Det är intressant att notera att stavarna, som väger mindre än 500 gram tillsammans, ändå kan ge så stora skillnader i syreupptagning. Förutom den ökade belastning som stavarnas vikt orsakar, så lyfts över- och underarmarna innan varje stavisättning ca. 10 cm högre (ung. 20 grader ytterligare) vid varje stavtag. Samtidigt indikerades en liten minskning i skattad benansträngning när stavarna användes.

Detta fynd visar ett visst stöd i en annan undersökning: Willson et al., (1995) genomförde bio-mekaniska mätningar under gång med och utan stavar i laboratorium och fann bland annat att belastningen minskar på de nedre extremiteterna vid stavgång. Dessutom fann man att den spontana gångfarten och steglängden ökar med stavar. Undersökningen genomfördes på 8 manliga och 5 kvinnliga försökspersoner med en medelålder av 29 ± 5,1 år.

Ledavlastningen kan ses som en fördel för medelålders och äldre som tränar stavgång. Det finns så vitt vi vet inga tidigare redovisade träningsstudier innehållande jämförelser i träningseffekter stavgång/vanlig gång. Detta var en av de viktiga orsakerna till att denna studie genomfördes.

Karawan et al (1992) redovisar i abstraktform en 12 veckors träningsstudie omfattande 92 kvinnor i åldrar mellan 20-59 år. De koncentrerade sig på att se effekter på överkroppen avseende uthållighet och styrka efter träning med och utan stavar (Exerstrider). De fann en ökning av 5, 14 och 27 % i uthållighet för kontroll-, gång- och stavgrupperna, men ingen skillnad avseende styrka. Uthålligheten mättes som total arbetsmängd under en minuts alternerande armrörelser i en isokinetisk apparat, en sk. simbänk. Syreförbrukning mättes inte.

När denna studie planerades var det naturligt att undersöka medelålders, mindre bra tränade kvinnor med en viss övervikt. Gruppen som deltog var representativ för de som idag har mest intresse av stavgång som motionsform; kvinnor i medelåldern med måttlig övervikt (här BMI 27). I viss litteratur kan man få uppfattningen att man inte klart differentierat mellan akuta skillnader och träningseffekter i gång och stavgång. I den här undersökningen framgår det att träningseffekterna efter den genomförda träningen är lägre än de akuta effekterna vid jämförelse gångträning mot träning med stavar. Med längre träningsperiod, fler och längre pass alternativt högre intensitet, så hade träningseffekterna sannolikt blivit än högre än som redovisas här. Detta kan vara en intressant att undersöka i framtida träningsstudier.

Av resultaten i denna studie framgår att 7 veckors gångträning med och utan stavar leder till en ökning av maximal syreupptagning. Gruppen som tränade med stavar ökade med 8 % vilket var signifikant jämfört med före.

Resultaten ifrågasätter inte den fysiologiska fördelen med stavgångsträning, utan snarare tvärtom, befäster den.

Vill du öka din förbränning så börja träna Stavcross
Stavcross kombinerar traditionell styrketräning och stavgång. Man tränar med stavar/walkingstavar i naturen där olika miljöer används för att förbättra konditionen. Upp över backar ner i terräng och olika fartgrenar. Det blir hel enkelt en större variation och omväxlande träning. Först startar man med uppvärmningen en typ av stavgympa. 

Därefter stavgång med inriktning på olika träningsintervaller. Stavcross passar alla och anpassas efter din förmåga. Kontakta Friskis och Svettis i din kommun så får du en god vägledning.

Du kan träna med stavar året om, använd halkskydd för skor.

Back to Top